Video

Skugge, Montelius, LeGuin och Wodehouse

Vad är ett bokstopp? Det låter som nånting man snubblar över men i själva verket är det något folk lovar men inte kan hålla, nämligen att inte köpa fler böcker.

Men de kan inte rå för det! Ibland bara dras de in i bokhandlar och finner sig själva en halvtimme senare, rufsiga, med blossande kinder och omtumlade på gatan utanför och i handen har de en kasse med böcker. Inte ens experterna vet hur det går till. Det kallas spontaneous combooksion (ej att förväxla med spontaneous combustion där folk går upp i rök utan att mena det) och det hände mig häromdagen.

När jag kom hem öppnade jag kassen och där låg två noveller, en trilogi i pocket, en anteckningsbok och en gammal P. G. Wodehouse som jag hade lånat tidigare på dagen (den där med den arga svensken).

books

Bokstopp (den sorten man snubblar över)

Novellerna är Gnister av Linda Skugge och Ulf gråter av Martina Montelius, båda utgivna på Novellix.

Trilogin är en nyutgåva i pocket av Ursula K. LeGuins tre första böcker om Övärlden. Jag har redan två tidigare upplagor men de här var så fina! Och lätta!

Den gamla, den halvgamla och den nya ettan i hexalogin om Övärlden

Serien består egentligen av sex böcker, men jag har bara läst de fyra första och av dem älskar jag mest ettan, Trollkarlen från Övärlden. Här skriver snowflakes in rain om den fjärde boken, Tehanu.

Än så länge har jag bara hunnit läsa 42 sidor av The Girl On The Boat. Tyvärr följer det inte med tid när man köper böcker.

Video

Saker svenskar säger när de känner sig (rätteligen) irriterade

I går fick jag låna en bok av P. G. Wodehouse (ni vet, han med Jeeves och Wooster?) som jag inte hade läst förut, eller ens hört talas om. (Det finns säkert hundratre såna till! P.G.W. var väldigt produktiv.) Den heter The Girl On The Boat och handlar om en flicka på en båt. Med på båten är också en ung hjälte, Sam Marlowe, som på sid. 42 försöker rädda en Mr. Swenson som tycks ha ramlat i vattnet – men Mr. Swenson, som är från Sverige, håller inte alls på att drunkna utan simmar omkring och samlar in sedlar som någon har tappat i vattnet. Han blir på goda grunder förtörnad av Sams räddningsförsök och utbrister

books wodehouse 140408 02

”Svensk!” så där som svenskar gör när de blir retade. Eller vad det nu är de utbrister.

Jag vet inte vem det är som har satt en miljon små blyertskryss här och var i boken, men den är i alla fall väldigt rolig.

Sydsydväst på den politiska kompassen

SkärmklippJag gjorde ett nytt test på The Political Compass när jag skulle göra en ny ”om mig”-sida här. Det visade sig att jag har glidit allt längre sydsydväst (eller är det västsydväst? Jag är inte så bra på orientering), när jag tog testet 2005 var mina koordinater -7.00 / -6.82.

Det är ganska ensamt i mitt hörn, ser jag när jag tittar på var de politiska ledarna håller hus:

polcomp_leadersSamt kan man konstatera att det är cirka sju gånger längre mellan Barack Obama och Francois Hollande än mellan Obama och Mitt Romney. Så ser det amerikanska politiska utrymmet ut. Skrämmande.

Zelda, Buddha och Firefox

Fler flickor kommer att få heta Björn, spanade jag nyss. I samma veva kollade jag upp hur många flickor som redan heter Björn med hjälp av Statistiska Centralbyråns Namnsök och upptäckte att

det finns 28 kvinnor som har förnamnet Björn, varav en har Björn som tilltalsnamn. (Go Björn!)

Namnsöket är helt beroendeframkallande. Jag kunde inte sluta förrän jag tagit reda på att 3 kvinnor och 16 män heter Baloo i förnamn (men ingen har det som efternamn) och att 11 män i Sverige heter Buddha i förnamn (varav 1 har namnet som tilltalsnamn). 342 kvinnor och en man heter Marilyn i förnam; en man och 367 kvinnor heter Zelda (227 kvinnor har namnet som tilltalsnamn). 513 personer heter Tiger i efternamn. 81 kvinnor och 670 män heter det i förnamn (99 män har namnet som tilltalsnamn). 102 män heter Clint i förnamn.

Det finns ingen person som har namnet Doktor som förnamn.

Det finns ingen person som har efternamnet Who.

Det finns ingen person som har efternamnet Gud.

Det finns ingen person som har namnet Gud som förnamn. (Fast jag har en kompis som envisas med att ansöka om det.)

Det finns 16428 kvinnor som har förnamnet Gudrun. Av dessa har 8163 namnet Gudrun som tilltalsnamn.
Det finns ingen man som har namnet Gudrun som förnamn.

Det finns 1 kvinna som har förnamnet Gudis.
Det finns 1 kvinna som har förnamnet Gudde.

Det finns ingen person som har efternamnet Firefox.
Det finns ingen person som har namnet Firefox som förnamn.

Det finns ingen person som har efternamnet Internet.
Det finns ingen person som har namnet Internet som förnamn.

Det finns ingen person som har efternamnet Google.
Det finns ingen kvinna som har namnet Google som förnamn.
Det finns 1 man som har förnamnet Google.

Det finns ingen person som har efternamnet Kärlek.
Det finns 1 kvinna som har förnamnet Kärlek.
Det finns ingen man som har namnet Kärlek som förnamn.

Det finns ingen person som har efternamnet WordPress.
Det finns ingen person som har namnet WordPress som förnamn.

Bara så att ni vet.

Hen, en och Björn

Ser i ögonvrån att ordet ”hen” fortfarande är ett problem på vissa håll, inte i min lilla bubbla men så är det ju, man tror att alla tänker som man själv men i själva verket sitter vi bara i våra olika bubblor och flyter förbi varandra, förvånat höjande på ögonbrynen.

För mig är ”hen” ett enastående bra ord som jag använder ganska ofta. Som jag använde redan innan den stora debatten bröt ut, efter att ha tröttnat på först ”han eller hon” och sen ”hon/han” och sen ”h*n” (som förvisso är kort och smidigt men som för tankarna onödigt mycket till något hemligt, som om personen i fråga är skum på något vis). Långt innan det blev en politisk fråga: för mig var ”hen” en språkfråga och en smart lösning på ett styltigt problem.

Sen dess har jag lärt mig att gilla fler aspekter av ”hen”. Att det tillåter den som skriver att bortse från traditionellt könstänk helt och hållet. (Just det är nånting jag tänker allt oftare på. Det kommer en text om det snart, jag måste bara tänka lite till.) Och samtidigt som jag upptäckte den fiffiga funktionen dök ordet ”en” upp allt oftare i mina läsflöden, i stället för ”man”. Då blev du väl ännu gladare tänker ni nu, men nää! Jag rynkade ögonbrynen, sköt rygg och kände mig som ett gammalt grinigt troll från Flashebackeskogen.

Jag försöker gilla ”en”, det gör jag faktiskt. Men det tar emot. Dels för att jag aldrig har associerat den användningen av ordet ”man” med män. Dels för att jag tycker att meningar lätt blir konstiga när man hade tänkt skriva ”man” och ”en” i samma mening, som t ex ”om en har en” (om man har 1). Men allra mest för att jag tycker att det låter dumt. ”En” för mig är dialektalt, gammaldags, lantligt. Jag säger det rakt ut: bonnigt. Jag känner att om vi börjar skriva ”en” så dröjer det inte förrän vi skriver ”söstra mi”, ”hocken”, ”kössa” och ”feschli”. Och därmed sällar jag mig till den skara griniga gamla troll som gnäller på att ”hen” betyder ”höna” på engelska, men som utan att dra på mun säger att de har bra fart på motorcykeln. Nej, bland dem vill en inte vara!

Lilla syster Björn och lilla syster Björn

Till sist en spaning om namnet Björn. Häromveckan var det en vän som funderade på ett mellannamn till sin dotter Dorotea, född i Västerbotten. Det slog mig att Björn kunde vara ett fint namn: det passar med det lappländska temat, det är ett namn med styrka, det låter fint ihop med Dorotea – och framförallt, det är helt könsneutralt (björnhonan är ju också en Björn). Vännen, som är en sann hipster, tyckte att förslaget var intressant. Och min spaning är att allt fler föräldrar kommer att strunta i om namnet de gillar traditionellt har räknats som pojk- eller flicknamn. Så allt fler svenska flickbebisar kommer att få heta Björn, för att deras föräldrar är modiga och moderna. Kom ihåg var du hörde det först!